Jag stod med sekatören i handen vid en häck som jag klippt fel i tio år, och tänkte på hur mycket enklare allt hade varit om någon bara sa exakt hur varje gren skulle växa. Så läste jag att Waqf Board i Jammu och Kashmir vill att fredagspredikningarna ska vara likadana i hela området. Omar Abdullah, Mehbooba och Mirwaiz säger nej, och det är tydligen en strid som handlar om mer än ord. Jag fattar att en gemensam linje kan kännas trygg för någon, men jag fattar inte hur man får plats med en levande församling i samma mall. En häck kommer tillbaka även om man klipper den hårt, men en predikan som inte får andas, vad händer med den? Jag vet fortfarande inte var gränsen går mellan ordning och kontroll.
